 |
||
   
|
Agonyzone: Den svenska döds/grind-kvartetten Remasculate bildades i vår huvudstad under våren 2004. Samma år släppte bandet 4-låtarsdemon ”Til The Stench Do Us Part”. På trumpallen finner vi numera Marcus Jonsson från Insision och bakom mikrofonen står Ludde som även vrålat med bl.a. lustigkurrarna Unchaste. På debutplattan ”Blend In And Juice Them” blandar Remasculate death metal och grindcore på ett alldeles ypperligt sätt. Det är ytterst välspelat och stundtals svänger det ordentligt mellan grindpartierna. Det är just de svängiga delarna som ger skivan det lilla extra, variationen ger skivan ett helt annat driv. Texterna handlar, som sig bör(?), om skräck och porr med en ordentlig dos humor. Detta vittnar inte minst låttitlar som ”Bon ape tit”, ”Cum On Everybody” och ”Rhoid Rage” om. Om man inte är allför politiskt korrekt så skrattar man sig igenom hela texthäftet när man försöker sjunga med. På ”Blend In And Juice Them” kläms tio låtar in på under 20 minuter och jag ska definitivt kolla upp fullängdsdebuten för att se vad den kan erbjuda om, eller när, den kommer. 3/5 //Anders Brorsson Braindead: Remasculate is playing nice and clean swedish death metal, it's quite effective and it's got some blistering grind elements as well... Some solid, catchy riffing, very slightly melodic/intricate but still keeping a very basic/straightforward, crunchy vibe (there's an ex-Desperator member on guitar just to give you an idea), pretty fucking tight drumming (by the drummer of Insision on this one), rhythms are kept pretty fast, some sweet blastbeats here and there, the rest is rather mid-paced parts but delivered with tons of groove, kind of Entombed-style... Last but not least some dual vocal work, alternating roaring growls and piercing shrieks! Not the most memorable or original-sounding band ever of course but this is still 10 songs of tightly-written, well-executed and pretty intense grinding death metal, well above the norm, in my not-so-humble opinion; Remasculate just gets the job done here... The sound production is pretty smooth, not the heaviest, just clear and conveying just the right amount of aggression! The band's got an air of Birdflesh, from the slick grinding death metal style to the similar gory, twisted sense of humor that's displayed through the lyrics (not quite as hilarious as Birdflesh though but still good fun). All in all, a quality cd, short but sweet! The band's got plenty of samples on their websites, so the best would be to maybe just check this one out for yourself! 3.5/5 Brutalism: In 2004 their first 4 track demo was recorded after a few months of existence. 1 Year later they had enough material to make a full length. Et voila, "Blend In And Juice Them" is here. So what can you expect from this 10 tracker? Well, groovy Swedish deathgrind for sure. Fast ones with breakdowns, brute vocals with screamy backgrounds and rapid drumblast. It is energetic but it could have been more intense. Also the guitars could use some more imagination. I like this album although I think they still can climbe their stairs of their capabilites. Burning Misery: Well here we go with Remasculate born in 2004, and adopted by Evigt Lidande records. A small label in Sweden with mostly crustcore bands signed on it. But Remasculate is not a crust band but a nice fucking sounding brutaldeath band with some grindy influence mixed into their music. They also use not only a gutteral vocals but also sick screamings are part of this great up and lowtempo death/grind band, The sound of this sick mutilated Remasculate is a mixture of oldschool grindcore and some newer deathmetal. This fucking sick album counts 10 tracks and are realy worth listen to so if you wanna get to know more of this band jump over to their website were you can read everhting about them. I will recommend this album to the grindcore but also to the deathmetal fans. The total playing time of this records is not long and will be finished in 20 minutes. And before you know the disk its finished and thats too bad cause i can hear much more of this great stuff. This album has been released on January 13th this year and can be ordered at the labels Evigt Lidande records website! 7.8/10 //Marco Doomsday Magazine: Rockig midtempo-döds med inslag av grind, skulle jag nog beskriva det här som eller vänta… Det är inte lätt att sätta Remasculate i något fack för de blandar och ger från de flesta extrema håll och kanter. En sak är i alla fall säker, virveltrumman är alldeles för ”pockig” (studio Underground syndromet, ni vet). Rent musikaliskt är det väldigt varierat men standarden är hög och det låter gött på det stora hela. Sångarn growlar gruffigt och det svänger riktigt bra mellan varven och grinden spiskas fint när den infinner sig. Om man skall tyda låttitlarna så verkar det vara porrgrind orienterade texter men några texter följde inte med så jag är inte säker, det lär ju vara humor i alla fall. Skulle jag bli sugen på 20 minuters griseri skulle jag helt klart tänka mig att slänga på den här plattan. Andreas Executioner: Desde Suecia nos llega el primer mini de este cuarteto de enfermos mentales tras su demo del 2004 "Til The Stench Do Us Part". Por la simple portada habreis podido comprovar que no se trata de ningún grupo de death metal old school, ni ninguna banda que intente emular dicho estilo. Remasculate pratica un Grindgore fuertemente inflenciado por el brutal death metal y en menor medida por sonidos más típicos dentro del terreno grindcore. Su sonido es un reflejo de grupos como Exhumed, Aborted (primeros), Leng Tch'e, etc. Algo muy común en primeros trabajos, no obstante en global es un trabajo que no aspira a mucho. Es decir, es un disco de temas tralleros, llenos de sangre y violencia, pero completamente carentes de ese feeling enfermizo, ni ninguna otra clase de feeling. La durada de los temas no supera los 3 minutos por lo que los temas son bastante simplones, la mayoría de los riffs estan muy quemados o sobados, como prefirais, el ataque vocal es más de lo mismo. Sinceramente me suena a copia en plan Brutal Truth descarado. Pero al final del tunel se vislumbra una luz. Y es que los temas no van a piñón fijo todo el tiempo sino que juegan muchísimo con los cambios de ritmo, así como la variedad y versatilidad de los temas algo que es de agradecer, ya sólo faltaba que los temas fueran cortos y extremadamente simples como que para encima fuesen repetitivos. En definitiva 10 temas en 20 minutos de Gridgore con temas muy moviditos y por lo menos os hará pasar un buen rato. 6/10 //Juanjo Muñoz Face Your Underground: Sweden and grindcore, they go hand in hand… most of the time! Remasculate also is from Sweden and also claims to play grind, but I think the lads need to look up the genre ‘grindcore’ in the musical dictionary since what they’re playing isn’t exactly grind. They have released a new album, ‘Blend In And Juice Them’ and this album has a lot of elements to create a decent grind album, but something is missing, or to be correct, something’s too much. They have a low grunt, a pitched scream, blast beats, ultra distorted guitars and funny song titles such as “Mens True Asian Obssession” and “Bon Ape Tit” but this album swings too god damn much. Sometimes it is good to add some rock’n roll in your music, but don’t exaggerate! This sounds more like a rock’n roll album with grunts and played while getting high on speed. Besides that everything is quite fine, the lads do know how to play music and the production is quite OK as well. Ah well, you have to start somewhere and learn from your mistakes, Remasculate is on the good way and I don’t think Nasum pulled it off right from their first recordings either. 65/100 Heavy Metal: Amatørmessig promo kombinert med titler som Cum on everybody gir meg aldri store forhåpninger. Heldigvis viser det seg gang på gang at man ikke bør forhåndsdømme, Remasculate viste seg nemlig kjapt å være et anbefalingsverdig band. Selvfølgelig er det brutalt som pokker det her, bandnavnet og titlene gir deg mye info. Det er brutal death/grind det er snakk om og det ville overraske meg om ikke gutta har det fryktelig moro når de mekker tekster. Eller hva sier du til låttitlene Til the stench do us part og Bon ape tit ? Akkurat slik klassisk og korrekt grindlyrikk skal være. Originalitet kan du drite i, Remasculate gjør ingen forsøk på noe slikt. Her dreier det seg bare om å øse ut så mye eder og galle som mulig. Låtene er korte og intense og gir deg den ene kjappe bakoversveisen etter den andre. Når jeg sier korte låter er det for så vidt relativt. Sammenliknet med standarden for en del grindband er låtene heller lange; altså ingen 10 sekunders-snutter her. Og takk og lov for det. 2-3 minutter per spor kjører disse gutta på, og det er akkurat passe dose. Dette er en type musikk hvor jeg langt fra svelger alt som dukker opp. Men hva er det så som gjør at jeg svelger unna gørra til disse svenskene? De gjør jo ikke noe spesielt? Vel, for det første er bandet veldig flinke til å variere låtene sine. Her låter ikke alt klin likt, og den gode tempovariasjonen er et stort pluss. I tillegg, og dette er det viktigste, har gutta klart å lage noen veldig fengende partier. En god dose tøffe riff og enda flere sugende komp gjør skiva til en positiv lytteopplevelse. Hemmeligheten er så enkel som det. (Men allikevel så vanskelig for så mange band.) Lydkvaliteten er heller amatørmessig. Det er ingen demo dette, men ut i fra lyden skulle man tro at det var nettopp det. Nå må du ikke falle for fristelsen til å tro at det gjør meg noe, tvert imot. Jeg synes det låter frekt jeg. Musikken er stygg og kler rølpesoundet skiva er beæret med, med et lite unntak for trommelyden. Den kjenner du fra en innspilling som lyder navnet St.anger. Ikke bra... Good shit, bon ape tit.. 6/10 Masterful Magazine: Remasculate to ?wie?a death/grindowa krew ze Sztokholmu. Zespó? po jednym demo trafi? pod skrzyd?a zupe?nie mi nieznanej Evigt Lidande productions i nak?adem tej?e wytwórni firmowana jest ta epka. Ju? same tytu?y sugeruj? weso?e czy nawet kpiarskie podej?cie Remasaculate do tematu (nie chce mi si? ich przepisywa? teraz - znajd?cie sobie na metal-archives.com), ale sama muzyka to ju? bez ?adnych jaj - agresywny i pe?en furii wypierdol z ci??ko orz?cymi grunt brutal death metalowymi gitarami, spr??ystym, szwedzko old schoolowym basem i g?sto pracuj?c? grindow? perkusj?, za któr? siedzi sam Marcus Jonsson z Insision. Ci??kie, szybkie, brutalne granie z olbrzymim ?adunkiem energii wypluwanym z ka?dym kolejnym uderzeniem wysoko przestrojonego werbla na które z?apie si? ka?dy kto lubi Misery Index, Nasum, Phobia czy te? rzeczy z naszej rodzimej Selfmadegod. Krótkie - maksymalnie dwuminutowe numery w zmiennych tempach nie maj? szans si? znudzi? wi?c szczerze polecam rozejrze? si? za tym, limitowanym jedynie do 500 sztuk CD. 7.5/10 //Olo Metal Heart: Habil dödsgrind. "Til the stench do us apart", "Bon ape tit", "Cum on everybody", "Genital hairpiece", "Get rid of that butt & get a new fag" – ni ser vårtåt det barkar. Jodå, Blend In And Juice Them är precis som titlarna (liksom bandnamnet) antyder en ren och skär orgie i politiskt inkorrekt och sexrelaterad humordöds med grindinslag. Jag har berört ämnet tidigare i dessa sammanhang, men det kan inte understrykas nog: humor får aldrig komma att bli på musikens bekostnad. Det är en regel utan så gott som några befintliga undantag. Därför känns det skönt att i Stockholmsbördiga Remasculates fall kunna konstatera att det inte på långa vägar är någon fara på taket. Gängets musicerande är, de skojfriska låttitlarna till trots, rakt igenom seriöst. Och till råga på allt ganska hyfsat också. De tio låtarna väver på blott tjugo minuter samman hyfsat brutal grindande death metal av modernt snitt. De flesta partierna är tempostarka och blastbeatsmättade, men såväl mellantemporiffande som semi-intrikat finlir letar sig stundtals in i ljudväggen. Även produktionen är hygglig och valet att skriva korta och intensiva stycken är en ynnest, det bibehåller flytet och brutaliteten. Mycket lovord så långt, med andra ord. Men – alla dessa förbenade aber – Remasculate lider alldeles för mycket av anonymitet. Blend In And Juice Them är den sortens platta som det finns femtioelva tusen av (bara på polska bolaget Self Made God huserar ett dussintal band som låter som Remasculate). Visst, den känns mer gedigen än den mesta nya dödsgrind som saluförs 2006, men likväl drunknar den i myllan bland likartade utgåvor. Synd. 6/10 //Björn Boman Metal Norge: Remasculate leverer total dødsgrind på den måten som bare svenskene kan. Hu og hei som det går, dette relativt nye bandet har potensiale til å bli store i sjangeren sin. Det er teknisk, det er skittent og strukturmessig kreativt. Hva mer kan man spørre om? Midt mellom gammel Nasum og Discordance Axis ligger bandet og lurer som en skitten orm i en søppelhaug. Remasculate holder seg mer på dødsmetallsida av grindcoren, men de som har øre for slikt kan også merke seg litt herlig pønkinfluenser her og der. De er tydeligvis en humoristisk gjeng også ettersom hver eneste låt på albumet (samt tittelen) er et ordspill eller en rar vri på et ordtak. Hva sier du for eksempel om Bon Ape Tit eller Cum on everybody? Litt usmakelig? Jaja, det er uansett musikken som er viktigst og hylingen av setningen ”Cum on everybody!” på slutten av nevnte låt er ubetalelig. Produksjonsmessig liker jeg veldig godt det jeg hører; vokalen er dyp og grom, gitarlyden er fin og skarp og tromminga sitter veldig tight og brutalt i bakgrunnen. Den stakkars bassisten er det litt verre for, men du hører hans dype toner buldrende fra tid til annen. Vokalmessig benytter de seg av et triks jeg virkelig setter mye pris på: Kontrasten mellom den dype dødsmetallvokalen og det heldesperate lyse hese hylet som backupvokal. Spesielt på låten Subway doomsday kommer dette kraftig frem der bandet bryter ned sangen som en tømmerhugger feller et tre. Remasculate er tryllekunstnere med sjangeren sin i og med at de varierer hver låt så mye at du aldri rekker å bli lei. Bruken av morsomme samples får også en klar tommel opp. Det sterkeste øyeblikker på plata er energibomben Rhoid Rage som kanskje er årets grindlåt for min del. Sykt raske vokalprestasjoner i starten kaster oss bare rett inn i en låt der Remasculate virkelig får vist hvor mye de brilijerer teknisk og strukturmessig. Med bare en gitar er det ofte litt vanskelig å holde på variasjonen, men dette består gutta herlig. De små melodisnuttene som gitaristen lurer inn i overganger og midt inne i riff er en fryd å høre på om du virkelig følger med på låta. Plata blir en heisatur gjennom grindcorens forskjellige kostymer og alle tempo prøves ut og blandes sammen i et betongsterkt produkt. Det er sint, det er humoristisk og det er godt spilt. Man kan vel ikke spørre om mer? Lengden på låtene ligger litt over grindstandard, men jeg tror alle har tålmodighet nok til å takle 2 minutter som maksgrense. De knappe 10 låtene klokker seg inn på rundt 20 minutt, noen som jeg synes er en glimrende lengde for et grindalbum. Håper vi hører med fra Remasculate i fremtiden, dette er verdige arvtagere til grindcorens skitne troner. 8/10 //Eirik Metal Recensionen: Dödsgrindarna Remasculate med säte i Stockholm släpper sin första EP från Evigt Lidande Productions och denna 19 minuter och 22 sekunder långa EP innehar 10 låtar med minst sagt "originella" titlar. Vad sägs som "Prostitutor", "Get Rid Of That Butt & Get A New Fag", "Cum On Everybody", "Genital Hairpiece" etc. Av att bara kika på låtlistan så ploppar kultbandet Anal Cunt upp och jag ber en stilla bön att det blir mer "organiserad" musik än vad ovannämnda band brukar få till stånd med. "Til The Stench Do Us Part" öppnar plattan och den är även miniskivans nästlängsta spår med sina två och en halv minut. Den är väldigt groovig och även melodiös på sitt vis. Och det är till stor del tackvare sången och gitarriffen som passar in fint i varandra och trummorna pumpar på och håller tempot på en lagom nivå. Sången är av den grövre modellen som gör biffiga bodybuilders till små Mark Levengoods kopior i jämförelse med sången. Ja, nästan så manlig och grov är den! Den tunga sången kompletteras av mer skrikorienterad sång som ger en fin fin nyans. "Mens True Asian Obsession" går i ett medeltempo och är tyngre än första spåret men groovigheten finns kvar men möjligen att dödsmetallen lyser igenom lite mer på denna låt. "Bon Ape Tit" fortsätter i samma stil som föregångaren förutom att den blir lite groovigare vilket i mitt tycke är alldeles utomordentligt. I mellan åt så ger riffen på denna låt mig lite Heavy Metal-känsla vilket är hur knepigt som helst men jag kan inte rå för att känna så. "Subway Doomsday" piskar upp tempot igen och den är extremt tajt gjord på alla sätt och vis men den har svårt att fånga mitt intresse då det bara blir mangel utan någon nyans. Med femte spåret "Cum On Everybody" har jag lyckats upptäcka den första urskiljbara refrängen och man kan inte annat än älska den då den är chatchig och melodiös samtidigt som den behåller "galenskapen" och tyngden. Utan tvekan det bästa spåret hittills. "Prostitutor" är likaså den bra, även om den inte kan mäta sig med "Cum On Everybody". Riffen är tyvärr inte av samma klass och det melodiösa blir lite tillbaka tryckt mot hörnet vilket är synd. "Get Rid Of That Butt & Get A New Fag" är än mer dödsmetall låt med massor av groovighet och riffen är ju smått genialiska i mitt tycke! Men jag tycker att låten avslutas på fel sätt då den avslutas i ett högt tempo som inte har funnits med från början och det passar in fel. "Rhoid Rage" är en riktig elaking i ett smattrande tempo med massor av Grindande köttmangel partier. Låten ger en smärre biltrafikolycka i min skalle på en minut och tre sekunder den dunkar på. "Genital Hairpiece" påminner än en gång om old-school Death Metal i alla fall från början, sen så är vi tillbaka på grindpartierna utan något riktigt intressant. Spår nummer nio tillhör som sagt de sämre på ep'n men spår nummer tio däremot tillhör de allra vassaste. Titelspåret "Blend In And Juice Them" har en underbart *hum* vacker refräng som lätt fastnar på skallen med sin vanvettiga stil och smått obskyra upplägg. Det vokala gör sig fruktansvärt bra till denna låt och Remasculate utnyttjar sångresursen på ett mycket bra sätt. Jag ljuger om jag säger att jag alltid varit ett stort fan av Grind genren men Remasculates musik tilltar mina lyssningsorgan. Det instrumentala tillsammans med sången och produktionen passar in i varandra på ett förträffligt sätt och de olika delarna hade nog låtit rätt konstigt utan varandra. Låtmaterialet är överlag jämnt men som de flesta andra skivor så finns toppar och svackor men för bättre betyg krävs just bättre låtmaterial. 7/10 Metal Review: It’s always refreshing to get the opportunity to hear a band from Sweden that for once actually doesn’t play melodic death metal. While I’ve never come into contact with Remasculate or their label Evigt Lidande Productions I’m honestly surprised I haven’t heard more about either especially considering the inclusion of Marcus Jonsson of Insision on drums. Remasculate play a multifaceted amalgam of grindcore that while well executed lacks much of an identity next to similar exhibitions of deathgrind and the like. While they manage to make use of some more conventional grindcore aspects of their sound with the use of slight melody on opener “Till Stench do us Part”, Remasculate tend to stay on the heavier end of spectrum with the steamrolling brutality of Aborted on “Subway Doomsday” and the infectious punchy groove ala Leng Tch’e on “Bon Ape Tit”. Sometimes the band reminds me of the extremity of and razor sharp technique of Squash Bowels on tracks like “Prostitutor” but they never quite reach the same levels of excellence. The occasional splattergrind eminence ala Exhumed or Carcass isn’t exactly an uncommon phenomena considering the goarsoaked nature of Blend in and Juice Them. Ludde Engellau’s strong vocal performance utilizes thick gruff roars interlaced with some more common grindcore highs. Though the guitarist Micke Strömberg and bassist Johan Bladlund are far from incompetent in any sense of the word, they are a little too standard and unimaginative in scope for my taste. However, the drums pick up the slack adding the majority of the aggression with some fast blasting and tightly impressive playing. The sound is clear and well done, but it sounds exactly like any other grindcore record in your collection that treads the same ground. The problem is they don’t quite manage the high levels of intensity some of their influences emanate nor does the music really come together with as much of a hard-hitting edge that this sort of style needs. None of the material on Blend in and Juice Them particularly stood out despite the quality of style and musicianship. It’s another case of great musicianship that doesn’t really do anything particularly wrong they just fail to capture the listener. Production 4/5 Songwriting 3.5/5 Musicianship 4.5/5 Minacious Webzine: Remasculate is a Swedish Death/Grind band formed in 2004 and this is their debut full-lenght, in 2004 they released their first and only demo "Til the Stench Do Us Part". I would say that the foundation is quite general Death Metal but they have spiced up the music a bit with Grind. The Death Metal part of this music reminds me of Cannibal Corpse and similar bands, the way they sounded in the nineties and the Grind parts reminds me Carcass (when they actually played grind) and the mixture of the two makes me think of Exhumed. If you still aren't quite sure what Remasculate sounds like, I will try to describe their sound. Brutal, fast and intense Death Metal with a lot of grinding parts but not without some groove parts. Precise and brutal drumming and crazy and deranged vocals, both screamed and low growled. The lyrics are about gore with a humorous approach, all of the titles are either bad, crappy or shitty puns, like "Rhoid rage", "Bon ape tit" "Cum on everybody" and many more of the same nature. So bad that they are unbelievably funny. I like this, music one can drink beers to and bang ones head. If you are into Death Metal with a lot of Grind influences this might just be right up your alley, or as Remasculate might have put it "Right up your Analley". //Mordant Noise Master Zine: Kámoš Kristoffer mi zaslal dva promáce, at se na ne trochu podívám, tak teda jo. První mi padlo do ruky promo REMASCULATE. Už název kapely napovídá, že to bude neco death nebo grind masakrujícího anebo neco aspon tomu podobného.... Jak jsem se dozvedel, pred nahráváním tohoto materiálu jim odešel bubeník a tak narychlo zasednul za bicí Marcus z INSISION. Kapela vydala 4-skladbové demo „Til the stench do us part“ a toto album je jejich druhý pocin. Titulní obal je nic moc a podle obalu bych to tipnul na emo. REMASCULATE je ze Švédska, stejne tak i label, který tento materiál vydal v lednu na CD pouze v 500 kusech. Album obsahuje 10 vlastních skladeb, které jsou po 20 minutách u konce. REMASCULATE vychází ze severské death klasiky jako ENTOMBED, AT THE DRIVE ci v nekterých okamžicích hlavne zpevove z CARCASS. Urcite by se zde našlo mnohem více old death metalových favoritu. Oni i takový GRAVE, když opomineme jeho zvuk, by se zde našel. Jejich podání death metalu je šmrnclý grindcorem. Klasické strední tempo prevládá a nápady, ac nekdy profláklý, jsou dobrý a jako celek je album „Blend in and...“ zdarilý a to i po zvukové stránce. Pro fanoušky výše uvedených spolku urcite veliké plus do záplavy nudných soucasných death a death/grind kapel!!! Possessed: Remasculate wurden in 2004 gegründet und das völlig zurecht.Im Oktober wurde gleich ein Demo namens "Til the stench do us part". 4 Songs wurden verewigt. Mittlerweile hat Marcus Jonsson der legendären "Insision" die Drums übernommen und man ging erneut ins Studio, um 10 songs aufzunehmen. Ein Deal wurde auch schnell an Land gezogen und zwar mit Evigt Lidande Production. Wie gesagt, "Remasculate" hat absolut eine Daseinsberechtigung. Die Schweden spielen brutalen Death/Grind bzw. Grind/Death und haben angeblich witzige Texte, die mir leider nicht vorliegen, da ich ja nur eine Promo vorliegen habe. Absolut cooler Death/Grind, der mit griffigen Riffs daherkommt und fixen Drums. Sicherlich betreten "Remasculate" kein Neuland, aber das alte Gebiet wurde gut von ihnen besiedelt. Songs wie "Til the stench do us part","Get rid of that butt & get a new fag" oder "Genital hairpiece" dürfte jeden Death/Grinder glücklich machen. Es gibt wirklich nichts auszusetzen, ausser dass sie vielleicht nicht originell oder abwechslungsreich sind und auch kein Hit dabei ist. Mir gefallen die 10 Songs. //Meden Slavestate Magazine: Bildat så sent som våren 2004 men har redan en fullängdare och 2 medlemsskiften på samvetet. Stockholmska köttgrindarna Remasculate lirar så att det ryker från stereon och roar dessutom lyssnaren (eller läsaren?) med texter fyllda av sarkasm och äkta svart hårdrockshumor. Väloljade kängan "Mens True Asian Obsession", riktad till Thailand-semestrande hortorskar är ett självklart ess på pappret även om du måste läsa i bookleten för att hänga med. Musiken är ett typexempel på tubgrind - varje gång du trycker på tubjäveln vet du exakt vad du får. Väldigt mycket standardkomponenter, väldigt lite eget, men en skön dos ruffig grind. 3/5 //Larsa Carlsson Rise and Subvert: The first thing that comes to my mind when I listen to this CD is that they sound alot like Fallout at some points. I wouldn't call this a deathgrind band though. Most of the time they play some kind of boring slow and uninspired metal with some occasional grinding outbursts. This is not my cup of tea. I want more grind and less boredom. Since I don't have any lyrics to read I can't say that much about what the guttural, grunting vocalists are screaming about. But when you look at the songtitles you kind of get an idea of what they are about. I could be wrong, and I really hope that I am, but the titles; "Cum on everybody", "Prostitutor", "Get rid of that butt and get a new fag" just makes me suspicious. I have a real hard time with bands who lacks a message. Maybe it's just humour, I don't know. To be completely honest, this is a boring record. They should atleast try to find more ways to make their songs more interesting. //Sonny Sweden Rock Magazine: Då var det dags att damma av klyvyxan, knäppa flanellskjortan och sätta på närmsta schimpans, speciellt om ni är släkt. Efter den underhållande demon "Til the stench do us part" - som dock skapade frågetecknet huruvida stockholmska REMASCULATE tänkte ge sig in i spelet på allvar eller bara fortsätta hobbyharva hemma i skjulet - ser vi nu vad som händer om man stänger in ett gäng splatter fantaster i en dåligt syresatt studio. "Blend in and juice them" är tio spår traditionellt producerad, groove-orienterad death/grind med tydliga rytmer, punk bastardiserade riff och rockiga nästan funkiga basplock. Skivan avsmakas dessutom med kraftfulla, köttiga dödsvrål och utgör därför den perfekta presenten till din partner på alla hjärtans dag , en något kort spellängd åsido. 7/10 //Jakob Raderius Terrorizer: Songtitles such as `Pubic hairstyle` and lyrics like "Look up my a-hole and it will swallow you whole" hints at a stand-up comedy type of grind of band. But musically, these Swedes are not goofing around. Even if Insision`s Marcus Jonsson`s snare drum keeps going `bong`whenever hit, this debut MCD is unoriginal but punishing grindcore played with a tight death metal feel. Rotten Sound fans, pay attention. 6/10 //Olivier 'Zoltar' Badin Vampire Magazine: Remasculate is a relative new Swedish grind band that with this “Blend In And Juice Them” has released a nice debut CD. On the other hand, considering the total playtime of this album I would rather describe it as an MCD, since the total duration is nearly twenty minutes. Those twenty minutes are filled with some ok death grind with a lot of humour: nice word game’s like ‘Mens True Asian Obsession’, ‘Bon Ape Tit’, and ‘Cum On Everybody’ are nice found but a bit childish. However, playing porn grind is of course no serious business at all. Musically it is all pretty perfect. Maybe the riffs are not the most original one’s but they serve their purpose well. Also, the drums a pretty heavy, although the snare has a kind of annoying sound. By the way, Marcus Johnsson who is also doing the battery of Insision handles the sticks. The most positive musical elements is the voice of Ludde. He has a clear but filthy voice, his articulation is more then fine and he has some variation on it. Therefore, not a world shocking debut, but certainly a band to watch out for in the future. //Martin de Bruijn ----- To the top Aktiv Dödshjälp/Slaktattack "split" 7": Brutalism: This split is supposed to come out as a 7" vinyl disc but it has been delayed. In the meantime I listened to a CDr with these two crustcore bands from Sweden. Aktiv Dodshjalp (Euthanesia) was founded in 2004 and 2 weeks later they already recorded a 6 track demo. After another demo in 2005 now realing their side of this split. 4 Tracks that are filled with anger, fury and frustration. Lyrics are shouted out raw and in their native language. Songs clocking around 2 mins and in high tempo with minor breakdowns. Guitarriffs are melody raging with no leads but the vocals are in front the most. Slaktattack is also from Sweden and is on the B-side. The band exists 2 years more and also released some demos. In 2005 they recorded 10 new songs and 6 of them you can listen to. 3 Guitarmembers is a bit too much otherwise the riffs and leads should be more awesome. Slakattack is a bit more punk orientated with hardcore edges. Less raw vocals also in high tempo. This split is for the fans in the first place and you decide yourself by listening to the MP3s. Burning Misery: Yet another Crust/core review for me... and still I find nothing really interesting in this, but, I repeat, it's not that bad, it could be Noisecore or KISS, so I can say a few words about this (I really can't get inot this; hit me, torture and mutilate me - but this stays boring). Ok, since I listen to Nasum and Rotten Sound, and this shows some similarities, it has something to it, but to me it lacks the grooves and Grind riffs. The vocals annoy me a bit, the guy sings like as if he was too bad for Black Metal, but still good enough not to sing in a Punk band. In some other songs he really sings like a frontman of a punk band. I must confess that this symbolizes some way of audiative torture. that's the sole reason I fukked off almost all Black Metal (except for Trifixion, Darkthrone, and a few other bands) and other music that sux big time. This doens't sukk, but I mean, come on, you really wanna end up listening to something like this? I suggest you then rather listen to the Clash or other Punk bands, 'cause this is Punk to me, and nothing else. Yeah, and I forgot to mention this Scandinavian. But who cares? But you should give this a try, just in case you like the more stupid and senseless Grindcore and Noisecore bands, or even if you are a profound supporter of Crust. 5.7/10 Doomsday Magazine: Inledande ”Jag välkomnar slutet” med Aktiv Dödshjälp låter jävligt mycket kepsmetal, ja ni vet hardcoreinfluerad metal. Tuffheten övergår efter ett tag till ett lite rensigare parti, med det här är alldeles för mycket ”mosh” för min smak. Nästkommande ”tungsinnets träl” inleds med spinnriff och grind men störs snart av hardcore-riffande och tuggande gitarrer. Samma sak i nästa låt, blackig spinnslinga som övergår till mosh som övergår till emocrust, som övergår till spinn och så vidare. Sista låten är en grindbit av det rensigare slaget som lyfter Aktiv Dödshjälp ett par snäpp men på det stora hela är jag inte speciellt imponerad. Slaktattack har äntligen fått ett ljud som är värt att prata om. Tycker att sången påminner lite om en Cal-influerad Fabbe från Svart Snö, vilket är ett plus. Annars är det fartig råpunk med feta gitarrer och en hel del bekanta riff (Inledande riffet i Evigt Lidande låter extremt bekant men jag kommer inte på vart ifrån det är). Det som glädjer mig extra mycket är att det är en hel del spinnbas i bästa Rövsvett-tradition, det hör ju inte till vanligheterna direkt, mer sånt. Slaktattak kör 90-tals soundet och lyckas bra denna gång, det här är lätt det bästa och mest välljudande de gjort. Medlem från At the Gates?, är det inte så!? Åh spinnbas åh… Andreas Executioner: Dos bandas suecas, ambas bastante jóvenes y practicantes de un Crustcore de la tradicional escuela sueca, aunque entre ambas se pueden encontrar algunas diferencias. La primera cara pertenece a Aktiv Dödshjälp, que representan la parte más extrema del EP, llevando su Crust hasta zonas limítrofes con algo de Metal y casi transformándolo en Grind, con ritmos pesados y graves, mucha velocidad y un cantante que grita como un poseso, y en alguno de los cuatro temas que incluyen se puede ver alguna influencia de la escena Crust más moderna en plan Wolfbrigade/Tragedy, pero solamente por alguna que otra melodía, porque en general suenan rabiosos de cabo a rabo. Pasando al otro lado, Slakattack se decantan por un estilo más clásico, más cercano al Punk y con algún que otro toquecillo rockero. Estos incluyen seis temas, y no es que se olviden tampoco de la rabia, lo cual se nota en las dos voces que se reparten los berridos, una más gritona y distorsionada y otra más Hardcore. Por otra parte, también diré que suenan un poco más guarros que sus compañeros de edición, aunque ambas bandas tienen una producción más o menos buena, bastante grave y al puro estilo sueco. Un EP que no puede faltar en toda buena colección de Crust sueco. 7/10 //Jeroni Sancho Fishcom: Crustcore bands Aktiv Dödshjälp and Slackattack combine forces on their first official, non-demo release. AD starts off with a few tracks, and is able to convey both the aggressive nature of the whole and the catchy groove of the rhythms through their thick, crispy sound. Even the melodic lines in "Misstro" have a full impact, for being in a fuzzy and harsh production. Convincing songs, to say the least. Slaktattack follows, with six one-minute songs. While having the same basic drive as AD, there are a few differences as well: the vocals are more ‘clean’ (i.e. yelled instead of screamed), and the production is a tad more polished as well, but because of that, also less brutal and grasping. Both bands are at about the same level of songwriting, but there’s that touch of heaviness lacking with Slacktattack, that makes AD so powerful. Ofcourse, if you prefer groove over brutality, you might as well favor Slacktattack more. In any case, both bands know what they’re doing, so decent crustcore is what you’ll get. Metal Heart: Tvåhövdad och koncis crustmassaker I takt med att musik utvecklas ter det sig allt oftare naturligt att låta disparata stilyttringar mötas någonstans på vägen. För att göra en distinktion är inte längre punk och hårdrock två åtskilda företeelser (givetvis har det inte alltid varit det tidigare heller). Släng ett öra på Skitsystems senaste fullängdare Stigmata och ni bör förstå vart jag vill komma. Det är ett band som tveklöst har rötterna i punken, men som till dags dato hämtar sin inspiration minst lika mycket från metalscenen. Det norrländska kollektivet Totalt Jävla Mörker är ett annat exempel på dylik genreupplösning. Och om man vänder på steken och ser det hela ur ett omvänt perspektiv kan den norska black metal-pionjären Darkthrones senaste fullängdsverk The Cult Is Alive nämnas: ett black metal-gäng i grunden som på aktuella alster låter mer punk, eller för den delen rock'n'roll, än metal. Nu kan Aktiv Dödshjälp, bildat i januari 2004, adderas till den listan. Med basen rotad i punkscenen värker duon, vars medlemmar huserar i Finspång och Lund, fram stenhård crust som i själva verket är mer metal än punk. Likheterna med ovannämnda svenska band är stundom påtaglig, men i manglet går det även att skönja såväl Kontrovers som Finspångs forna storhet Edge Of Sanity. Slingorna i utmärkta ”Misstro” är faktiskt något som den svenska dödslegendaren skulle kunna ha knåpat ihop en gång i tiden. På den andra sidan av denna sjutummare – själv får jag dock nöja mig med att lyssna på cd-r-utgåvan eftersom utgivningen av vinylformatet blivit försenat – återfinns sex spår med den Göteborgsbaserade sextetten Slaktattack. Detta manskap har valt att, till skillnad från Aktiv Dödshjälp, så gott som helt och hållet exkludera metalinfluenser. Detta är helt enkelt crustpunk i samma skola som Anatomi-71 och Diskonto. Inga krusiduller, ingen påtaglig originalitet, bara ren och skär argsint, svensksjungen råpunk. Vissa kanske lär höja ett ögonbryn eller två åt att jag tilldelar ett så pass högt betyg som åtta till en split-skiva, men faktum är att det inte finns något negativt med denna utgåva. Fjorton minuter är precis lagom mycket utrymme för två band av det här slaget, och därmed kan ni glömma uttrycket mer musik för pengarna; addera i stället klyschan less is more. Dessutom anser jag att dessa två grupper kompletterar varandra perfekt, de är inte för olika för att kännas malplacerade bredvid varandra, men inte heller alltför likriktade för att resultatet ska kännas enahanda. Värt som fan. 8/10 //Björn Boman Minacious Webzine: This is one of the few times in my life that I have had to review a crust bands, and this is a genre that I know very little about. I can honestly say that I have only clear sonic memories of listening to crust a few times, and the band that has been playing then have always been Skitsystem. And I must say that the opening band on this EP Aktiv dödshjälp reminds me of said band, but not to the extent that I can claim that they are clones of the band, nor meek carbon copies, they have a voice of their own. Great screamer that vomits out lyrics about the everyday misery. Interesting stuff, aggressive, hate filled and full of angst and despise. Then after four short tracks (hey, they are crust and they are supposed to fit on a 7") I get hit in the face by another fist of aggression. But this time the is more punk. This is really raw shit, fast, intense and aggressive, unfortunately I know less about this music then I know about crust (how that could happen I have no idea) but if you like raw and intense punk with shrieked vocals and great riffing this will most likely tickle your fancy. And if you want to know how to pronounce the labels name put on track 6 "Evigt lidande" and listen to the "chorus". I have to admit that this is not my preferred genres but the sheer aggression and brutality makes this really enjoyable, but I think this is more for the punk/crust crowd then for the Metalheads. //Mordant Noise Master Zine: Promo CD-r nosic obsahuje split dvou švédských kapel. Tento materiál vyšel jako split 7ep v obvyklém 500 kusovém nákladu. AKTIV DODSHJALP znamená euthanasie a SLAKTATTACK zabijáckej útok. A.D. zde mají 4 skladby, sousedi o dve více a hnedka druhá od SLAKTATTACK se jmenuje stejne jako label, který toto split vydal. A.D. hrají metalický crust, který se už tak moc neslyší. Je to taková smeska anglického crustu s dobrým zvukem. Songy nejsou dlouhý a tak se tenhle metalický crust poslouchá úplne skvele. Krajani na to jdou trochu jinak, a to pres disbeat. Totální crust kolovrátek, který je tak typický na old Sweden / Finland kapely. Typický zvuk, typický sólícka, proste paráda... Zvuk je kapánek slabší, ale jinak obe kapely jsou parádní!!! Rozhodne tento split má co ríci.... Rise and Subvert: After 2 demos from Aktiv Dödshjälp they are now finally on vinyl. One thing that struk me is that they have crossed the line from playing hardcore with metal influences to a metalband with hardcore influences. Not that it's a bad thing though since they are doing it very good. But it tend to be alittle too much at some points. The intro to "Jag välkomnar slutet" however is fucking great and a totally brilliant way to introduce the listener to this split 7". One of the positive things with Aktiv Dödshjälp is the diversity of influences through the songs which makes it alot more interesting to listen to. Among the influences you will find a grinding inferno in "Tungsinnets träl", a pure deathmetal-soaked crustcore track in "Misstro" and last but not least a chaotic grindsong in finnish ("Pikkulepiä"). Slaktattack on the other hand was new to me and they really surprised me. I thought that this kind of hardcore punk was forgotten a long time ago and that we had seen the end of new bands in this genre. For all the fans of good old scandinavian hardcore, you're in for a treat. Slaktattack delivers 6 tracks of raging, in-your-face hardcore punk and I know that this 7" inch will do alot of time in my stereo. //Sonny Skrutt: Börjar med en låt som heter Jag välkomnar slutet…Aktiv Dödshjälp är tuffa och arga precis som sina kollegor i Slaktattack. Aktiv Dödshjälp är riktigt tuffa och arga och det känns bra såhär på eftermiddagen eftersom jag har haft det jobbigt och man bara vill slå eller banka huvudet i väggen. 4 låtar av ilska tillsammans med 6 låtar av det samma med Slaktattack. Jag gillar nog Slaktattack lite bättre men för de flesta är det nog hugget som stucket vilket som är bäst. 7/10 Starts out with a song which is called Jag välkomnar slutet(I welcome the end)…. Aktiv Dödshjälp is tough and nagry as their colleagues in Slaktattack. Aktiv Dödshjälp is really tough and angry and it feels really good this one because I have had it really working day and I only wants to hit my head against the wall . 4 songs of anger together with 6 songs of the same with Slaktattack. I like Slaktattack a little bit more but for most people it doesn´t matter which group they listens to and which is the best one. 7/10 Vampire Magazine: The label 'Evigt Lidande Productions', which had also provided the world with the great grindcoreband Splitter, have now unleashed a 7" single proving punk's not dead in Sweden. "Aktiv Dödshjälp" (meaning Euthanasia) is a furious Swedish crossover combo which in their case is a mixture of death metal, hardcore and very typical Swedish screaming grunts. The band delivers 3 crossover songs just exceeding two minutes each which have some good (deathmetal) riffs ('Misstro') and a great pace. The band finish their set with the very Repulsion/Napalm Death/Agathocles orientated 34 second tune 'Pikkulepiä'. "Slaktattack" are a crustcore/punk band who are very - and I mean VERY - fond of Discharge, Kaaos and AntiCimex. The vocals are not too extreme and therefor very old school. The song 'Materiell Tristess' really stands out here due to the - for crustcore standards - interesting guitar interaction. An interesting release by two new energetic bands proving Sweden still harbours quality in all metal (and punk) genres. So all you underground punk/grind/crust festival booking agencies: here are two new names for ya! //Isaak ----- To the top Splitter "Vardagsångest" MCD: Attack! Fanzine: First there were Nasum, then came Gadget, along with Fromtheashes, and now here's Splitter. I'm sure you've guessed what I'm talking about, raging and ass-kicking Swedish grindcore acts. This nine-track MCD is Splitter's debut and I'm very excited. In a country where there are many mediocre d-beat/crust bands that has their second and even third vinyl releases out already, the grind scene is very healthy and are trying out their material before dumping it on the masses. And I say that even though I know Splitter only have one demo preceding this, but unlike many others they didn't need more. And if I hadn't just read that this in fact was the debut I would've started to look for earlier releases right away. They might not be the most original band in the world, but what they might lack in originality they make up for in not only energy and intensity, but also heaviness. And who says it has to be incredibly original anyway? If everyone kept doing new things there wouldn't be any good music left. In just one demo and a MCD in little over a year it feels as if this band are ready for the full length format already. But with that said I still hope they don't rush things, but instead keep working, releasing EP's, and then unleash one hell of a grindcore album when they decide to take that step. Just as it used to, and should, be. But I would still buy one if it came tomorrow. Aversionline: Whew! Nine tracks of furious Swedish grindcore in less than 12 minutes, taking a tight and vicious approach that sounds not unlike Nasum meets Napalm Death, so expect no song to hit two minutes and a lot of variance from blazing speeds and tremolo picking to midpaced breaks that range from crushing death metal influences to hardcore oriented mosh rhythms; while the vocals rely mainly on snarling screams with occasional low growls to back things up. There's actually a decent amount of diversity crammed into these songs, and that definitely keeps things moving and works in the band's favor. "Situation Stockholm" is among the longer tracks and certainly employs that hefty mid-period Napalm Death influence in terms of its surging chord progressions and overall chunkiness - influences taken to a more efficient level in "Maskburen", which maximizes the contrast between memorable slower rhythms and brief fits of borderline black metal styled speeds. "Så Jävla Trasig" is a bit more frantic in its combination of erratic dissonance and unexpectedly burly death metal/pinch harmonics that I'm not too fond of, but overall the energetic speeds and catchy midpaced breaks make the track a true keeper in the end. And "Dina Två Val" even spices up the picking patterns with some thrashy palm-muting runs right near the end. But never fear, there are plenty of textbook grind ragers like "Världens Våld" and "Skitpapper". The recording's pretty good, my only complaint is that the mastering's a little blown out so there are a lot of areas where the levels max out and start clipping to light distortion, and that can definitely be irritating. But other than that, the guitars are thick yet crunchy and well honed, the percussion sounds pretty damn effective, and the vocals don't overpower the mix. The bass totally gets lost, and they do need to do a little cleaning up, but they're damn sure on the right track, and they barely need to tweak anything. The layout's all done in black and white with minimal imagery. The lyrics are in Swedish but English song explanations are included, and the content ranges from socio-political commentary on the environment, the homeless situation in Sweden, and the cycle of work, to several tracks dealing with attacks on various forms of violence and war. Not too shabby. I'm not completely blown out of the water here, but this is among the better grind I've encountered as of late, and I have no doubt that this band will get better with time, so I'm looking forward to hearing more, because this is a nice slab of material that hits hard and packs it in without sitting around for too long. 7/10 Backlash: Ett relativt nybildat gäng (drog igång julen 2003) från Stockholm har vi här. På ”Vardagsångest” bjuds vi på fet jävla grind/punk/HC/whatever som piskar på utav helvete! Hela 9 låtar hinner grabbarna med på knappa 12 minuter. Inget jävla larv alltså. Produktionen är fet & bandet är tighta som fan. Eftersom mitt ex av plattan är en promo så vet jag inte om texterna följer med den riktiga utgåvan. Men de verkar i alla fall behandla ångest, misär & såna prylar om man ska tro titlar som ”Då Du Förlorat Allt” och ”Så Jävla trasig”. Splitter är bra som fan. De växlar snyggt mellan tokvev & lite slöare, tyngre partier & det hela sitter som en smäck. Det enda som inte är 100% är andrasången som är sån där mörkergrowling, men den är inte med så ofta som tur är. Vafan, ni fattar va? ”Vardagsångest” knäcker. 4/5 Yxan Brutalism: Second release from these Swedish grindcore company. 9 Tracks of short duration. But in that time that open all registers to blast, crunch, spew and more into raging terror. Lyrics are insane shouted (how long will he be able to do it this way?), tempo high and the guitars are building the fence with some melodic riffing. But the vocals are in front most. So if you can stand this kind of grinding vocals Splitter is your band. Deepdive Magazine: Jag blir lite sur på mig själv när jag sitter och lyssnar på SPLITTER och inser att jag kanske trots allt ändå inte har så bra koll på vad som händer i Sverige på musikfronten. Eller jag blev i alla fall förvånad, imponerad, knockad ner i golvet. Denna kvartett ifrån huvudstaden river på denna EP av nio spår som kokar ilsken grindcore utav bara helvete. "Vardagsångest" är verkets titel och det är utgivet via Evigt Lidande Productions. Det ruskiga omslaget visar en person som skjuter sig i huvudet, och det är just all denna ångest och brutalitet som bandet så avskalat och rått lyckas förmedla genom denna samling låtar. Det är nästan så man blir skraj av att lyssna, ta mig fan. Via en tight och stenhårt kompakt produktion levererar bandet en ohyggligt hård och våldsam grindcorevariant. Grymt snabba trummor och tungt, köttigt riffande förstärks av vokalisten, som är en av de bästa jag hört i grindväg. Dennes sylvassa vrål torde imponera de flesta som gillar vrålsång, då det känns som den gräver in i lyssnarens öron som sylvassa knivar. Stabilt.. Detta var som sagt min första bekantskap med bandet, men förhoppningsvis inte den sista. De imponerar starkt med sin grindcore, som även enligt mig innehåller en stor dos extrem och brutal metal. Vill jag i framtiden ha något riktigt våldsamt, toksnabbt och hårt i stereon, som framförs med en jävla känsla och talang, är SPLITTER lätt en av kandidaterna i skivsamlingen. En livekonsert med bandet lär vara det ultimata manglet. 8/10 Doomsday Magazine: SPRÄCKMANGEL!!! Fan vilken urladdning, det här hade jag inte väntat mig. Trodde som vanligt (slängde ett getöga på omslaget och skivtiteln) att det skulle vara ilandsproblems-crust men det fick jag äta upp direkt (iofs är det nått jävla snyft efter första låten, men skit samma). Det här är fet, kompetent Nasum-grind med bra produktion, bra låtar och bra variation. Riktigt fina tung-gung partier, feta dödsriff (fint Morbid Angel-mangel i ”Så jävla trasig”) och snygga blackmetal slingor på ett par ställen. Det här är lätt den bästa grinddemon jag hört i år. Gillar speciellt ”Så jävla trasig”, ”Skitpapper” och ”Då du förlorat allt” men samtliga låtar är bra skit. Saknar däremot att texterna inte är bifogade, men musiken är så pass bra så att jag inte orkar bry mig. Det är inte ofta grindcore är bättre än så här! Ei Leiki! Andreas Legacy Magazine: Diese junge schwedische Band (gilt sowohl für die Band als auch für die Musiker) aus Kristianstad hat sich der schnellen und heftigen Variante des Metal verschrieben: auf dem heftigen Debüt "Vardagsångest" brettern SPLITTER 9 Lieder in 20 Minuten herunter, die allesamt das Potential zum Adrenalinkick haben. Trotz leichter MetalCore-Anleihen (twin guitars über einen Groove gelegt, aua!) dominiert glücklicherweise der Eindruck, dass die Jungs ihren Vorbildern Skit System und Disfear nacheifern wollen und das auch verdammt gut hinbekommen. Der Sänger kreischt sich die Seele aus dem Leib, was einerseits Respekt fordert, andererseits schnell den Wunsch nach etwas gesangstechnischer Abwechslung aufkommen lässt. Dieser wird dann in 'Maskburen' auch mittels Grunz-Attacken geboten, was den ohnehin schon deftigen Song noch sympathischer erscheinen lässt. Gelegentlich drückt hier sogar Napalm Death durch, was natürlich Pluspunkte bringt. Nachdem sich die Jungs durch ein paar 1-Minuten (oder drunter!) -Songs gebolzt haben, erreichen SPLITTER mit 'Undernäringskedjan' den vorläufigen Höhepunkt ihres kurzen Debüts, sowie kurz darauf mit 'Dina Tva Val' auch das Ende desselben. Textlich dreht sich alles im Sozialkritik, teilweise handfest, teilweise etwas klischeebeladen, ab und an mit einigen Fehlern in den englischen Erklärungen zu den schwedischen Texten, was die Jungs aber nur sympathischer macht. Zu beziehen ist das Teil hier: info@splitter.se; http://www.splitter.se oder bei http://www.evigtlidande.com (JF) 11/15 Obituary Fanzine #2: Jag blev helt slagen till marken när jag med örat bara två decimetrar frånhögtalaren för första gången satte igång den här skivan. Till skillnad från de flesta andra band som vill bevisa att de faktiskt kan göra något annat än att mala och börjar sina skivor med några mediokra melodiska intron, så börjar den här skivan bokstavligt som en slägga mellan ögonen. Jag läste på Splitters hemsida att NASUM var stora förebilder, och det hörs otroligt väl. Inte för att jag är ett stort fan till detta band, men som försvar så kan jag säga att Splitter höjt denna genre till en helt ny nivå. Ett annat band som dyker upp i bakhuvudet är APOLOGIA. Jag kan inte riktigt sätta fingret på var likheterna ligger, det kan vara sången, eller helt enkelt bara känslan. Hur som helst så har de tagit det bästa i flera riktigt bra band, gnott runt i morteln, och ut kom det här. Det här är ett band värda all tillgänglig uppmärksamhet, för de kommer att slå hårt. De har tidigare endast släppt demon "Stundens chockarande intryck", men jag tvivlar inte en sekund på att fler lika bra släpp kommer i framtiden. En fågel viskade nyligen i mitt öra att en split 7" är på väg med FROM THE ASHES, och vi får se vem som släpper denna godbit! 5/5 Robin Possessed: Mein lieber Scholli, was ist denn das hier. Sowohl von der Band Splitter als auch von dem Label Evight Lidande Productions hatte ich vorher nichts gehört und denn so ein krasses Ding, Respekt. Sowohl die Band als auch als Label stammen aus Schweden und die Band aus Kristianstad spielt absolut geilen Grindecore. Gleich der Opener “Världens Våld“ geht ein brutal ins Ohr. Geil. Die Jungs haben ganz stark bei Bands wie Nasum oder Rotten Sound zugehört, sind mindestens auf dem selben Niveau, da sie auch gewisse Death Metal Briesen einbauen. Hinzu kommt diese fieses, schreiende Gesang, der unerstützt wird durch Growls. Okay, ganz das Niveau von Nasum haben sie noch nicht, aber sie sind definitiv auf den besten Wege. Diese 9 Songs überrollen einen einfach und man hat kaum Zeit zum durchschnaufen, bis auf „När allt spårar Ur“, wo es mal mittendrin gemäßiger zugeht. Nach 12 Minuten ist der Spaß schon vorbei und allen Puristen bleibt keine andere Wahl.Repeattaste,yeah. Die Songs sind alle auf schwedisch. Geil, „Splitter sollte man definitiv im Auge behalten. Krass. Power It Up: Fucking awesome Swedish grindcore - Vicious string-work, killer drumming and fierce-as-hell vocals. If you won't take my word for it, check out www.splitter.se for more info on the band, and for downloads... 5/5 Rise And Subvert: Wow, prepare to be knocked down and totally lacerated, here comes Splitter. I can without a doubt say that this record is a pure masterpiece. This is the way grind should be, dark, agonizing and fascinating with a touch of punk and death metal. The angry, frustrated and desperate vocals really complete this emotional outburst. When it comes to the lyrics Splitter have chosen to write them in Swedish but there is explanations to all the songs in English as well. I think that the lyrics are well written and touch subjects as pain, misery, frustration and anger in different ways. All and all this is a great record and I can’t wait to hear more from these guys. Sonny Thrash and Burn: From the wonderland of Sweden, these guys are grind. Ferocious grinding speeds, monstrous riffs and vocals. Tight and to the point. Unpublished review: Grindcore har legat mig varmt om hjärtat sedan den gamla goda Earache-tiden, en tid då varje släpp från detta då fantastiska bolag innefattade pirr i magen, julaftonsförväntningar, hurrarop och ren och skär lycka. napalm death, repulsion, carcass… Jag och flera med mig låg i koma i flera dygn efter att ha hört deras plattor. Sedan kom en tid då grindcore sågs på med blida ögon. Inte en jävel ville ens ta i skiten med plattång. Men så kom nasum. Deras "Inhale/Exhale"-cd exploderade i varenda mangelstereo världen över och folk hamnade åter i grindkoma. Plattan, ljudbilden och renset som utspätts med mosh blev en milstolpe utan dess like. Minst tio grindband bildades varje dag i varje liten håla år 1998 och alla lät som nasum. splitter från Stockholm bildades dock så sent som 2004 och hör alltså till den purfärska klicken som fortfarande har nasum som främsta inspirationskälla. Så starkt intryck gjorde och gör örebrograbbarnas musik på dagens ungdom. Förstlingssläppet, med undantag för en tidig demo, är alltså denna mini-CD vid namn "Vardagsångest", och det är givetvis skitkul att mötas av högkvalitativt fläsk och mangel från ett helt okänt band. Produktionen är precis som den ska vara för den här typen av grindcore och lämnar inte mycket övrigt att önska. Det är en saftig metalproduktion, helt enkelt. Personligen föredrar jag min grindproduktion ofantligt mycket skitigare, i stil med "From enslavement to obliteration", men det är ju en smaksak. Låtmässigt är det dock på tok för lite grindcore och alldeles för mycket metalmosh för min smak. Dessutom saknar jag Tracks-hitsen som de gamla Earache-banden leverade på löpande band. Det är svårt att hitta något att klamra sig fast vid när det gäller splitter, men det hoppas jag bara är en barnsjukdom. Av titeln att döma väntar jag mig misärlyrik, och det får jag också. Och här kanske det brister mest. Allt är en fråga om tycke och smak, och för mig funkar inte den här typen av kvasipoetiska gnälltexter. Jag får lite skitsystem light varning av det hela. In alles, en skön debutplatta som överraskade positivt, men som tyvärr kan falla i glömska då den saknar hits. Dock borde mycket hända om de fortsätter harva, så jag ser verkligen fram emot nästa släpp. Mattias "Indy" Petterson Vampire Magazine: This is bloody killer! Great scandinavian grindcore as we were used to from Nasum etc. Just slightly more death metal, hardcore influenced and an occassional black metal riff. The vocals are extremely agressive, drums are tight, guitars are ripping and heavy. The production is very good. I can't pick out real highlights because it's one big highlight and this mcd is so short, it's over in no time. And let that be the only negative point. a small 12 minutes is way too short for a Mcd lads! Apart from that, I'm not going to spend any more words but this: Anyone fond of modern grindcore should get a copy of this! They may not be original, but Splitter sure as hell kicks serious ass! ----- To the top Apologia "Concrete Locust" 7"EP: Arson Records: Raging Swedish hardcore with hints of Catharsis and His Hero Is Gone. Someone described this as emo-violence? I don't know what that means, but there is one thing that I do understand, and that is that this record is amazing. One of the best things I have heard lately. Attack! Fanzine: Close your eyes and drift away to the music... just to abrupt and brutally get torn back to reality in the shape of blast-beat grind. They kinda manages to capture life with their music don't they? At times I feel this is what emo (screamo) would sound like if it actually were good. But with the blast-beats of course. This is pretty great mood filled grind - desperation and angst are the keywords here. The sound-production is really heavy and thick which is a necessity when it comes to stuff like this. If not it just falls flat, but not this. To be honest I had my expectations higher on this but it's still a great record. Especially the tracks "Impressions of choice" and "The greater fog" whom are really, really great. A solid debut, can't go wrong from here - unless they turn all arty and crappy. Busted Heads: Debut EP from this new Swedish grindcore band. Well produced and technical brutality that would fit well into the Relapse crowd. Harsh, hard, devastating - mangel! Close-Up #55: Gillar verkligen det Apologia fäst på "Demo '02". Fett med mörker och en genial inramning av den där svarta lördagen i början av november när den blå stjärnan slutade att lysa på den svenska fotbolls-himlen. Malmöligans referensramar stavas Breach, Neurosis, Today is the day och Counterblast. Men den grindar också och lånar svärta från Black Sabbath. Resultatet blir grymt. Får killarna även tillgång till en ordentlig studio kommer de att dyrkas. [VIII av X] Doomsday Magazine: Det är så jävla kul när ett band som man aldrig hört talas om släpper nått som är så jävla bra. Apologia från Malmö levererar på "Concrete Locust" 4 låtar klockren hc/grind hits i den ångestfyllda skolan. Låtarna har ganska bra variation så man tröttnar inte, utan det är som ett litet äventyr att lyssna på Apologia. Min personliga favorit är Acursed-doftande "När mina ögon…" som stinker ångest och förtvivlan lång väg, jävligt bra. De tillför väl inte grind/hc-scenen nått nytt utan de kör på med den väl beprövade varianten med hc/metal/ångest och grind i en salig blandning, och det funkar ju jävligt bra. Sen så år jag nästan beredd att säga att Apologia har Sveriges råaste sångare, så där har ni det, grind+bra sång = köp Andreas Dödscell #1: Strange, I have no idea what to call this! Crust? Grind? Hardcore? Metal? Well, lets just say that this is a brave mix av all the above... The music goes from fast and loud to slow and mellow with some Neurosis-styled guitars thrown in. Good shit, very "Relapse-styled". Keep your eyes open for a 10" in the future! Instigate: Heavy punk metal by local grind bastards, excellent! Not Enough #1: A new band from the south of sweden, a great mix of a Neurosis style of punk, a crusty and some bits of grinding assaults, a great record. Not Enough #2: Dark and brutal hardcore grind käng, a bit comparable to Neurosis, agony and pain Self Made God: mocny szwedzki grind/hardcore z szalonymi wokalami! TDBL: Great Crust/grind from southern sweden. I guess that they have listened to some black metal to before recording.You get 4 songs on this 7". Hurry up and buy World Downfall: I first got in contact with apologia at the crust festival at öland, it was love at first sight (ok now i am talking about the music!!!). I talked with the guys after they played and Henke gave me a cd-r with their latest recording that were becoming the Concrete locust 7". He told me that they very recently recorded the stuff and they didn't have the time to master it before the gig, Anyway when i got home from the crusty weekend i listend to the cd and DAMN! It was a killer! Raw and fast! Their sound can be described if you mix between Tragedy and Neurosis + fast grind! When i later got the ep from PFC they had mastered it and added some samples and its sounds even more killer! I really recommend this record! It is one of my favorites in my collection and you can get it from allmost any swedish distro. This is a "buy or die" record, seriously! 9/10 |
 |
 |
||
